fridajosephinevolontarresa.blogg.se

Thailand kallas ofta det leende landet och det finns goda skäl till att de gör det. Thailändarna ska vara väldigt gästvänliga och trevliga och detta är en orsak till att vi västerlänningar dras till landet.

Vi har läst mycket om vad olika säger om varför just Thailand kallas det leende landet. Människorna ser jämt otroligt glada och nöjda ut men vad döljer sig egentligen bakom. Man visar inte sina känslor öppet utan man ler och ser glad ut. Men problemet är att bakom det där leendet döljer mycket mer än vad det avslöjar.

Vi som turister blir otroligt glada och det är väldigt mycket lättare att leva i en vardag som präglas av leende, ingen stress som det är i Sverige utan folket lever varje dag med ett stort leende. Men vi turister kanske inte ser det ”riktiga” Thailand. Vi ser bara de vitastränderna, glada människorna och det turkosa vattnet. Vi ser kanske deras boende osv men vi kanske aldrig tänker hur deras situation egentligen ser ut. Vi ser leendet och dem verkar glada.

Men vad döljer sig egentligen bakom det leendet.

Om 15 dagar åker vi till Thailand för att se hur det egentligen är bakom turistparadisen. Vi ska undervisa barn som inte kan bo hemma, vi ska renovera skolbyggnader och vi ska vara med och stötta barnen i deras vardag. Vi har läst och hört att barnen ska vara otroligt glada även fast dem inte äger någonting. Hur kommer vi uppleva det?, hur kommer vi reagera? osv Det är många frågor som man vill ha svar på och som man kommer ha svar på när vi är tillbaka på svenskmark igen i Februari. 

Bakom det där leendet döljer sig en annan verklighet.

28 april steg vi på planet som 15 åringar till Litauen. Det var ingen vanlig resa utan en utbytesresa. Vår skola var i kontakt med sex olika länder som startade ett projekt tillsammans. Projektets syfte var att lära känna andra kulturer och skapa band mellan ungdomar i olika länder. Det var sex olika länder med i projektet, länderna var Frankrike, Litauen, Italien, England, Polen och Tyskland. Projektet gick ut på att man skulle besöka varje land fast med nya elever varje gång.

Resan började på landvetter flygplats tisdagen den 28 april. Vi var nervös och spända inför vad som skulle hända. Vi skulle bo tillsammans i en främmande familj och få uppleva något som inte många har gjort.

Väl framme i Litauen blev vi upphämtade av en taxi som skulle köra oss till skolan där familjen väntade. Taxiresan var nervös, vi visste inte vad som väntade och om vi kunde kommunicera med familjen vi skulle bo hos. Familjen bodde i en liten by som heter Alove. Vi närmade oss skolan i Alove där familjen väntade. Vi presenterade oss för familjen och vinkade sedan av våra lärare som skulle bo på hotell. Efter att lärarna åkt iväg fortsatte bilfärden men denna gången med värdfamiljen. Väl framme vid deras hus blev vi lite chockade att det såg så fattigt ut, det hade vi inte väntat oss. Det var som att hoppa tillbaka 50 år i tiden. Den utvecklingen som det är i Sverige var det inte i närheten av i Alove. När vi klev in i huset möttes vi av en konstig mögellukt. Det var väldigt annorlunda och vi började bli lite tveksamma om vi verkligen skulle klara av att bo här i en vecka.

Dagarna bestod av besök på olika viktiga platser i byn Alove , skolbesök, utflykt till huvudstaden Vilnius mm. Det gick snabbt att vänja sig vid att leva i en litauisk familj. Men matkulturen var annorlunda. Till frukost fick vi inte som i Sverige smörgås med pålägg och fil osv. utan vi fick bland annat pizza och fiskpinnar. Allt var annorlunda, det kändes väldigt speciellt att se hur dem hade det i skolan medans vi i Sverige klagar över hur vi har det. Vi insåg hur bra vi har det och efter resan har vi förändrats som personer genom att uppskatta små saker mycket mer än vad vi gjorde innan. I skolan som vi gick i Litauen fanns det inget rinnande vatten i köket, ingen värme och väldigt dålig belysning.

Vårt uppdrag med resan var att berätta om vårt land och där vi kom ifrån för att man skulle få se olika kulturer och miljöer. Presentationen var på engelska och just engelskan var ett av de stora problemen med besöket. Familjen hade väldigt svårt med engelskan men en sak som vi lärde oss var att man kunde förstå varandra och kommunicera även fast det fanns språksvårigheter.

I början av resan var vi väldigt nervösa och rädda för att vi inte skulle klara av att bo i en främmande familj. I efterhand är vi mycket stolta över oss själva att vi klarade av det vi gjorde. Det var en psykisk påfrestning att bo hos en familj och med personer från ett främmande land med ett främmande språk. Det var inte bara jobbigt att leva i deras vardag utan det var jobbigt att se att de hade det inte lika bra som oss. Vi har det otroligt bra i Sverige och det gjorde att vi vill åka på en ny resa där vi verkligen får göra något för barn som har det tufft. 

 God Jul önskar Frida & Josephine

I helgen lanserars vårt samarbeta med en av våra sponsorer på deras blogg. Vad det är för sammarbete kommer ni kunna läsa om här på bloggen och på vår facebooksida. 

Håll utkik och gå in och gilla vår facebooksida om ni vill vara uppdaterade. 

http://www.facebook.com/FridaJosephinesVolontarprojekt

Kom till oss på hamstern. Perfekt att köpa lite billiga julklappar nu när julen närmar sig..

Hamstern Kungsbacka
11-15

//f & j